”Vem har sagt att det är mitt sista SMASK?”

 9818_10151960905276728_622487961_n

1780095_10151960906181728_1955403904_o

Från Margareta Eriksdotter-Leijonhufvud, Schkoter-Lena, Foxxy !nvaders till musik- och tävlingsansvarig i år. Idas äventyr med schlagertävlingar är långt. Hon är en av de stolta veteranerna i SMASK.

 Ida Persson började sin resa med schlagerfestivaler för några, några år sedan på Sjöviks folkhögskola där hon studerade ett par år innan hon började i Piteå.
– Jag kände till SMASK sen tidigare, berättar Ida. Och med tanke på att jag alltid gillat schlager och faktiskt redan hade deltagit i och vunnit en schlagerfestival som anordnades på Sjöviks folkhögskola så var det liksom givet att jag skulle vara med, på ett eller annat vis. Det fanns inga andra alternativ!

Chans att genomföra sina idéer
Körsångare i orkestern, artist och låtskrivare har Ida varit i tidigare SMASK-tävlingar. Och i år ansvarar hon över allt som rör musiken och själva tävlingsupplägget. Men är att delta eller arrangera tävlingen roligare? Det kan Ida inte svara på.
– Nu är det ju några månader kvar innan riks-SMASK är avklarat så är inte så lätt att svara på den frågan nu, säger Ida. Det klart att det är svårt att slå känslan av att få stå på scenen. Jag blev faktiskt erbjuden att sjunga ett bidrag i år men var ju tvungen att välja.
– Och eftersom att riks-SMASK arrangeras i Piteå så ville jag gärna hålla i trådarna, finns så många idéer som jag haft på hur man skulle kunna lyfta showen ytterligare, säger hon. Plus att vem har sagt att det är mitt sista SMASK?

Stockholm levererade
Förra året har Ida varit med och tävlat i riksfinalen med låten Det är dags. Och hon är väldig glad över att få ha tagit del av den upplevelsen.
– Det var så roligt att få träffa folk från alla andra skolor och höra deras bidrag, säger Ida. Att tävlingen var i Berwaldhallen i Stockholm förra året gjorde ju inte saken sämre heller. Lyxiga loger och egna sminköser och frisörer – det ska vara Stockholm till det.

Många minnen
Efter att ha varit med i många tävlingar har Ida gott om upplevelser och erfarenheter.
– Det finns så många minnen, berättar Ida. Men det starkaste är nog förra året när poängställningen var klar och vi klev upp på scenen för att framföra vårt bidrag igen. Magiskt!

Men hon har även varit med om ”det stördaste” som hon själv kallar det för.
– När jag tänker tillbaka på hur mycket tid och pengar jag la ner på att bygga den där jäkla skotern andra gången jag medverkade i tävlingen så är det sjukt, berättar Ida. Jag köpte en rullator på Kupan, lyckades tigga till mig en stor plywoodskiva från en bygghandel och åkte nästan hela vägen till Luleå bara för att köpa en begagnad skoterhuv.
– Sen ska vi inte ens tala om hur mycket tid det tog att snickra ihop allt. Så mycket jobb för tre minuter i rampljuset. Och skotern var vi tvungna att slänga på tippen, säger hon.

 Och till sist Idas råd till artister:
– Det ena har jag redan delat med mig av: var inte för ambitiös när det gäller rekvisita, säger Ida. Den andra skulle nog vara att bara ösa på när det väl gäller. Man har endast 3 minuter på sig och då gäller det att lyfta fram hela idén och budskapet med sången. Lever man sig in i sin karaktär och bjuder på sig själv så räcker det långt. Det gäller ju att göra ett oförglömligt intryck på publiken – i alla fall om man vill vinna.

Text: Jessika Dzialo